Har också känt mig lite stressad över allt som ska fixas innan skorpan anländer. Så igår satt vi oss och listade upp allt som ska göras, köpas och förberedas, så nu känns allt överskådligt och inte alls så övermäktigt längre.
onsdag 10 november 2010
v. 32+1
Ja v 33 började igår och jag tycker att jag blir tjockare för varje dag. Utan stödstrumporna på så kommer jag inte i några av mina skor längre och jag vaknar ca 1 gång i timmen och måste vifta på händerna som somnat. Men nu börjar det inte vara så länge kvar, 54 dagar till beräknad födelse för att vara exakt. Börjar faktiskt bli lite nervös, men ska försöka hålla lugnet ända in i slutet, sedan har vi ju våran lilla älskling här och det kommer vara värt alla graviditetskrämpor och förlossningssmärtor.
Har också känt mig lite stressad över allt som ska fixas innan skorpan anländer. Så igår satt vi oss och listade upp allt som ska göras, köpas och förberedas, så nu känns allt överskådligt och inte alls så övermäktigt längre.
Har också känt mig lite stressad över allt som ska fixas innan skorpan anländer. Så igår satt vi oss och listade upp allt som ska göras, köpas och förberedas, så nu känns allt överskådligt och inte alls så övermäktigt längre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Härlig mage du fått och det börjar minsann vara nära :)
SvaraRaderaja jäklar... Stor och fin är den:)
SvaraRaderaJag blir stressad själv när du säger att det är så mycket som ska köpas! jag tycker ni verkar ha allt fixat, vad är det för nåt allt mer?! fast jag har ju lite längre tid på mig så klart;)
mycket sådant praktiskt som att planer föräldrapenning och kontakta familjerätten, inga konstigheter egentligen, men känner mig mest handlingsförlamad hela tiden så det blir som stressigt ändå..
SvaraRaderanej men sötaste söta! Ni är ju redan så fantastiskt förberedda. Ni kan allt ta och coola ner lite! Ni kan ändå inte förbereda er för allt, tro mej:)
SvaraRaderaDet kommer att gå så bra så! Puss på Skorpmagen;)
...men hallå! Eran unge kommer att få de bäst förberedda föräldrarna sedan kriget (1:a världs-). Man "schämmes" ju nästan när man tänker tillbaka till tiden för din egen ankomst. Fast det kanske är minnet som sviker. Du las i varje fall inte ner i nå'n krubbba i stallet, bättre förberedda var vi. Men i och för sig, blir det på julafton får vi väl fixa nå't sånt i källaren. Du och Josef, dvs John, i gívna roller . Jag, mamma och Sofia som de tre vise.
SvaraRaderaKlart att det blir spännande men nå't naturligare finns väl knappast så självklart blir det kanonbra. Tror att det är som när en kille är rejält förkyld, ungefär. Det går över;-)
Kramar.
Damn it, det är nåt som verkligen växer därinne! =)
SvaraRaderaÅh vad jag är glad för er skull! Det är så mysigt att läsa i er blogg, jag blir nästan lite nostalgisk och kommer ihåg alla pirr-i-magen-känslor innan hens ankomst! Lycka till nu! Ska börja följa er här :) KRAM
SvaraRadera