krämpor etc..

Hur ljuvligt det än månne vara att vara gravid finns även nackdelar. För det första så är det de här med magen och magens sätt att inte arbeta i samma takt som i vanliga fall. Nix, den blir långsam, svullen, öm och allmänt bångstyrig.

För det andra så har illamåendet varit irriterande. Inte så intensivt som för en del med ständiga kräkningar, utan mitt illamående har varit mer av och till hela tiden, inte så ofta att jag kräkts, men mest bara så att det stört och förhindrat matlusten. För det tredje så är tröttheten bland det jobbigaste jag varit med om. Första 11 veckorna slog jag personligt rekord i trötthet mest varenda dag. All energi gick åt på jobbet, så all hemmatid spenderades i soffan. Detta resulterade i att John fick sköta allt hemma. Förutom det vanliga städa-diska-tvätta-laga mat-görat så fick han även renovera lägenhet, flytt-packa, flytta och packa upp. Så han har inte haft det lätt stackars John...Tröttheten blev mycket bättre efter vecka 11, men inte helt bra.

Dessutom har min kondition radikalt försämrats. Jag flåsar verkligen för minsta lilla och får hjärtklappning lite titt som tätt. Det visade sig dock att boven i de dramat inte bara var min låga fysiska aktivitet senaste veckorna, utan även mitt låga järnvärde. Så nu äter jag järntabletter vilket gör magen, om möjligt, ännu mer besvärlig. Dessutom har jag väldigt lågt blodtryck vilket gör att jag är mer känslig än vanligt för att resa mig upp från liggande och sittande.

Så sammanfattningsvis så är det helt underbart att vara gravid, något jag varmt rekommenderar alla som kan att pröva på. För man tar magknipen med ett leende, tröttheten som en anledning att bli omhändertagen och man kan till och med, med glädje, ropa till sin partner från toaletten att man haft sin första preggo-kräkning. Sånt är livet och livet är härligt!

/E